Jag heter Stella och jag blev sjuk när jag var 1,5 år gammal, det visade sig vara diabetes typ 1 som är en autoimmun sjukdom. Man vet inte varför någon får diabetes typ 1, det kan bero på ärftlighet eller miljö till viss del. Man får inte diabetes typ 1 för att man har levt osunt, ätit dåligt eller motionerat för lite. Då får man diabetes typ 2 som är en helt annan sjukdom. Den som har diabetes typ 1 kan inte längre producera insulin och behöver få det med sprutor eller insulinpump. Jag har en insulinpump som heter Omnipod. Läs om hur Omnipod fungerar för mig här. Är man noga med att hålla sitt blodsocker jämnt och har goda vanor inom mat och motion så kan man leva ett hälsosamt liv utan komplikationer. Det är jobbigt med diabetes på många sätt. Den tar aldrig semester, jag tar 10 blodsockertester med stick i fingret om dagen, jag tar insulin varje gång jag äter kolhydrater, jag byter infusionsset till insulinpumpen var tredje dag och jag mår dåligt vid för högt eller för lågt blodsockervärde. Det finns också fördelar.  Jag har bättre insikt och förståelse för min hälsa; vad jag äter och hur mycket jag rör mig påverkar hur jag mår. Jag har förståelse för att allt inte bara är roligt alltid för alla. Ibland mår någon dåligt och ibland är någon rädd eller ledsen. Jag vet hur det känns. Allting är inte alltid så lätt. Och det är okej. I denna bloggen får ni följa mig både när jag är modig och när jag inte vågar.

Jag heter Nina och är Stellas mamma. Jag driver denna blogg främst för andra föräldrar till barn med diabetes.  Skriver mycket för er som ännu inte gått igenom det första året som är ett omtumlande år där mycket kunskap fås genom erfarenhet, learning by doing gör ju en vinnare! Samtidigt blir man aldrig färdiglärd. Man lär sig nya saker hela tiden om diabetes, om kroppen och om barnets behov och känslor.  Det är otroligt orättvist att ett barn ska behöva vara sjukt. Men som föräldrar har vi ett ansvar och en stor makt. Vi kan göra det så mycket lättare för våra barn om vi bara kan hitta rätt förhållningssätt. Sjukdomen är komplex och kan till och med vara livshotande varje dag. Det betyder för en förälder enorm oro, press och känslor av otillräcklighet. Diabetes kräver ständig uppmärksamhet och ibland känns det som om man borde ha en läkarutbildning för att klara ut det. Den som inte själv har ett barn med diabetes skulle aldrig kunna förstå.

​Några genvägar hoppas jag kunna bjuda på. Lite igenkänning. Kanske väcka några funderingar kring framtiden. Oron vi bär smittar gärna av sig på våra barn, hur hanterar vi det? Om vi känner oss kvävda i deras diabetes - hur känner då barnen? Jag vill ge Stella de bästa psykiska och fysiska förutsättningarna jag bara kan. Snart blir diabetesen hennes ansvar. De negativa känslor jag har vill jag inte applicera på henne. Hon kommer att få egna. En lycklig och fri barndom är grundtanken för oss och diabetesen ska inte få styra Stellas till något annat än just det. Kanske kan den få ligga som grund för en smula empati. Kanske till och med lite insikt i djupet som finns inom oss alla. Vi kan alla tänka steget längre, göra något bättre. I varje motgång finns en möjlighet!

Efter att Stella fick sin Omnipod fick jag ett drömerbjudande från företaget Ypsomed. Idag arbetar jag med att starta barn och vuxna på Omnipod och det är ett underbart arbete varje dag. Många upplever att behandlingen blir mycket smidigare och att livet med diabetes känns lite lättare. Jag får träffa så många fina människor och får så värdefull insikt i andras liv och erfarenheter. För denna möjlighet är jag oerhört tacksam!