Innebörden av diabetes är lite övermäktig att förmedla. Ens egen verklighet är så självklar för den som innefattas av den att man ibland blir förvånad, påmind eller kanske stött för att utomstående inte vet precis hur man har det. Knäppt va? ;) Pratade med en annan diabetesmamma för ett tag sedan om just detta. Ett typexempel på en sådan situation är om någon - i all välmening såklart - frågar hur det går med diabetesen och om det är bättre eller om man hittat rätt i inställningarna. Och det finns ju dessvärre ingen korrekt inställning eller förbättring som sådan. Ibland gör man rätt och ibland gör man fel.
En befogad följdfråga på detta vore ju:
"Men om ni vet att ni gör rätt ibland - varför gör ni inte alltid så då? Rätt alltså. Då borde det bli bra?"
"För det är aldrig samma sak som ÄR rätt från ena timmen till den andra. Man kan bara chansa."
Då känner man sig lite omöjlig att prata med :)
På dagarna parerar man ständigt så att blodsockret ska ligga bra. Lågt kan vara farligt och högt kan vara skadligt på lång sikt, så det är viktigt såklart. Diabetesen sover inte på natten, ouppfostrad som den är;) Många som har barn med diabetes är uppe på natten och sticker dem i fingrarna, matar dem, ger dem sprutor och borstar deras tänder. Ungefär en natt i veckan ligger blodsockret bra nattetid här hemma och då sover vi välllllldigt gott!! Vissa nätter är man uppe två ggr. Andra nätter är man uppe tio ggr. När man berättar att man varit uppe 11 ggr en natt tror nog folk man överdriver. Det känns nästan som om man står och ljuger när man säger det. Men bara för att det låter nästan omöjligt. Men sant är det. Det ÄR svårt att begripa om man inte själv är en del av en diabetikers verklighet. Det är mycket jobb även om man har bra hjälpmedel som till exempel kontinuerlig blodsockermätare eller insulinpump som många har idag. Även om barnen avlastas i stor utsträckning från ansvar såväl som praktiska sysslor som kommer med diabetes typ 1 så påverkas de mer än vi kanske tror. Samlar just nu information och inspiration till nästa inlägg som kommer att handla om:
Curlar/kväver vi/ser vi våra diabetes-barn?
En befogad följdfråga på detta vore ju:
"Men om ni vet att ni gör rätt ibland - varför gör ni inte alltid så då? Rätt alltså. Då borde det bli bra?"
"För det är aldrig samma sak som ÄR rätt från ena timmen till den andra. Man kan bara chansa."
Då känner man sig lite omöjlig att prata med :)
På dagarna parerar man ständigt så att blodsockret ska ligga bra. Lågt kan vara farligt och högt kan vara skadligt på lång sikt, så det är viktigt såklart. Diabetesen sover inte på natten, ouppfostrad som den är;) Många som har barn med diabetes är uppe på natten och sticker dem i fingrarna, matar dem, ger dem sprutor och borstar deras tänder. Ungefär en natt i veckan ligger blodsockret bra nattetid här hemma och då sover vi välllllldigt gott!! Vissa nätter är man uppe två ggr. Andra nätter är man uppe tio ggr. När man berättar att man varit uppe 11 ggr en natt tror nog folk man överdriver. Det känns nästan som om man står och ljuger när man säger det. Men bara för att det låter nästan omöjligt. Men sant är det. Det ÄR svårt att begripa om man inte själv är en del av en diabetikers verklighet. Det är mycket jobb även om man har bra hjälpmedel som till exempel kontinuerlig blodsockermätare eller insulinpump som många har idag. Även om barnen avlastas i stor utsträckning från ansvar såväl som praktiska sysslor som kommer med diabetes typ 1 så påverkas de mer än vi kanske tror. Samlar just nu information och inspiration till nästa inlägg som kommer att handla om:
Curlar/kväver vi/ser vi våra diabetes-barn?
