Helikopter-tur bara Stella, mamma och pappa.
Livet rusar så lätt förbi och vissa dagar minns man knappt vad man gjort. I januari åkte min man till en tysk handbollsklubb för att spela där tills nu i juni. All cred till alla ensamstående!! Det är inte lätt att få ihop livet när man inte längre är två om allt; barn, diabetes, jobb, mat, syskonbråk, magsjukor, hund, aktiviteter och allt annat som livet har att ge;) Nu på sommaren har vi prioriterat relationerna i familjen. Vi har bara behövt varandra<3 Sol eller regn, borta eller hemma. Bara vi har varandra så är det allt som behövs!! Jag är jätteglad över att Stella och jag åkte till Malmö ett dygn för ett par veckor sedan och var bara vi. Ibland undrar jag hur jag räcker till i andras ögon... Har en tes här, kanske känner ni igen er;) Om vi säger att jag ger Filippa och Stella lika mycket uppmärksamhet under en dag. Men blir Stella berövad uppmärksamhet för att diabetesen kräver sitt? När vi byter pod eller tar test och ger druvsocker så är det ju tid då jag ägnar mig åt Stella. Men det är ju inte Stella jag ägnar mig åt då, utan diabetesen. Stjäl då diabetesen av Stellas tid? Förstår ni hur jag menar? Mycket att tänka på ;) Oavsett vad så kände jag att vi fått för lite tid ihop, Stella och jag, så vårt mamma-dotter-dygn visade sig vara en supergrej. Vi hade så mysigt<3
Mata ankan i Åhus hamn.
Spela minigolf på Ribban i Malmö. Mamma-dotter dag.
En av Stellas önskningar denna sommaren var att se en solnedgång. Här i Västra Hamnen i Malmö.
