Stellas diabetes väcker oss 1-3 gånger per natt sju dagar i veckan. Ett par nätter per månad har det inte krävts några åtgärder på blodsockret nattetid men då har någon alltid kissat på sig eller haft en mardröm ;) Skämt åsido. När sömnbristen börjat gnaga i märgen på en börjar man förundras över fenomenet "energi". Var kommer det ifrån? Var kan man skaffa mer? Är det något som bara "drabbar" andra? Och den stora gåtan när barnen dundrar in klockan 6:00 (se bild ovan): Hur kan de ha så oändligt mycket?!
Ja, hörrni detta kan man klura länge på men faktum är att svaret är inte outgrundligt komplicerat. Enlightning: Energi kommer från återhämtning. Man förvärvar mer genom att sova fler timmar och vila oftare. Detta är i alla fall grunden för att man ska kunna tillgodogöra sig energi, sen kan man få energi av att göra roliga saker men inte om man är så trött att ögonen går i kors. Alla kan få energi och alla kan förlora den. Barn sover 9-12 timmar per dygn och är befriade från många av de energitjuvar som vi vuxna blivit delegerade såsom ansvar, tjat och planering.
Hur vänder man skutan när man börjat må dåligt av sömnbrist, bli känslig för stress och känna brist på energi? Trots att svaren är uppenbara och pinsamt enkla så uppstår det problem här för:
1. Hjärnan är för trött för att köpa lätta lösningar. "Om jag är så omöjligt trött i hjärnan så är lösningen omöjligt svår." Man omöjliggör och försvårar saker när man är trött.
2. Man känner sig ofta inte trött. Se opp -detta är lurigt! När sömnbristen nått en viss gräns så slår systemet bakut. Hjärnan och kroppen adderar stress som en extra växel. Detta "rus" uppfattar man som extra krafter och man orkar därmed mer, känner man. STOPP på belägg. Det är bara lur. Ni förstår utan att jag behöver utveckla vidare att det här är bara raka spåret mot utbrändhet så backa bandet...
Unna dig nu en stund av eftertanke och ta fatt i ratten:
1.Fundera på hur mycket du sov innan du fick barn. Där har du din personliga kvot av sömnbehov. När jag kom fram till att jag sov 23-09 för tio år sedan blev jag chockad. Det är 10 timmar. Här gäller det att vara ödmjuk inför sina behov. Slå inte bort det som omöjligt utan koppla på listen. Försöka att skapa förutsättningar för att möjliggöra att komma så nära målet som möjligt.
2. Kartlägg din faktiska sömn idag. Här tog jag hjälp av hälsoappen i iPhone för att föra lite statistik. Jag lade in tiden då jag somnade och tiden då jag steg upp och efter ett par veckor stod det klart: Jag snittade 4-6 timmar per dygn. Under dessa 4-6 timmar hinner man dessutom byta kisslakan, ta blodsockertester, behandla blodsocker, koka välling och ja ni fattar grejen. Problemet är identifierat. Det måste till mer sömn och dessutom av bättre kvalitet.
3. Planera lösningen och förankra den i verkligheten. Ja här kommer nöten. Ingen kan ju köpa sig fler timmar på dygnet, men alla kan bli lite listigare. Utgå från din tid för uppstigning. Säg att du behöver gå upp kl 6:00. Behöver du verkligen det om du planerar kläder för hela veckan under helgen och packar väskan/väskorna dagen innan? Kanske brer du frukostmackorna och laddar kaffekokaren medan du lagar middagen? En effektivare morgon kan ge dig möjlighet att ändra uppstigning till 6:30 - Magi ;) Sedan räknar du baklänges. För att få mina 10 timmar behöver jag lägga mig 20:30. Det betyder att jag borstar tänderna och kryper i pyjamas tillsammans med barnen kl 19:30. När jag läst för dem och till på köpet kommit ned i varv av att ligga och snusa i deras guldiga hårlockar så hasar jag mig in till mitt lilla näste och knoppar in. Ta något lugnande som kan hjälpa dig att somna om det behövs. Prioritera din sömn, för hela familjens skull.
Diabetesnätterna
Detta är vad vi provat oss fram till som fungerar bäst för oss och det förutsätter att man är två som delar på ansvaret. En tar natten och den andre sover ostört i ett annat rum. Den som tar natten får sova tills den vaknar. Planera med jobb om det går. Titta på olika lösningar. Det ser olika ut för alla. Man borde få komplettera med föräldraledighet, ta vab-tid på detta eller utöka vårdbidraget för att kunna möjliggöra en hållbar lösning. Har du ingen att dela ansvaret med? Det tyckte jag inte att jag hade förut även om vi bor ihop pappan och jag. Jag släppte liksom inte in honom. Det är svårt att ge ansvar på en sådan här grej, men när min man steppade upp och TOG ansvaret så gick det hur bra som helst. Har du ingen respektive att släppa in kanske du har en släkting eller vän? Att få avlastning med nattvak är så betydelsefullt - det bästa man kan ge en förälder till barn med diabetes <3 Finns det verkligen ingen så är det än viktigare att maxa antalet timmar som utgör din nattetid. Planera dessutom in tid för vila på dagen. Det är inte bara småbarn som behöver det. Dina förutsättningar utgör dina behov och har du andra förutsättningar till god sömn än vad andra har så får det konsekvenser i ork och behov. Ovanpå det så är det mycket att ha kontroll på på dagtid också.
I nästa inlägg funderar jag kring definitionen av lagom i vår dagliga diabetes kontroll.
Ja, hörrni detta kan man klura länge på men faktum är att svaret är inte outgrundligt komplicerat. Enlightning: Energi kommer från återhämtning. Man förvärvar mer genom att sova fler timmar och vila oftare. Detta är i alla fall grunden för att man ska kunna tillgodogöra sig energi, sen kan man få energi av att göra roliga saker men inte om man är så trött att ögonen går i kors. Alla kan få energi och alla kan förlora den. Barn sover 9-12 timmar per dygn och är befriade från många av de energitjuvar som vi vuxna blivit delegerade såsom ansvar, tjat och planering.
Hur vänder man skutan när man börjat må dåligt av sömnbrist, bli känslig för stress och känna brist på energi? Trots att svaren är uppenbara och pinsamt enkla så uppstår det problem här för:
1. Hjärnan är för trött för att köpa lätta lösningar. "Om jag är så omöjligt trött i hjärnan så är lösningen omöjligt svår." Man omöjliggör och försvårar saker när man är trött.
2. Man känner sig ofta inte trött. Se opp -detta är lurigt! När sömnbristen nått en viss gräns så slår systemet bakut. Hjärnan och kroppen adderar stress som en extra växel. Detta "rus" uppfattar man som extra krafter och man orkar därmed mer, känner man. STOPP på belägg. Det är bara lur. Ni förstår utan att jag behöver utveckla vidare att det här är bara raka spåret mot utbrändhet så backa bandet...
Unna dig nu en stund av eftertanke och ta fatt i ratten:
1.Fundera på hur mycket du sov innan du fick barn. Där har du din personliga kvot av sömnbehov. När jag kom fram till att jag sov 23-09 för tio år sedan blev jag chockad. Det är 10 timmar. Här gäller det att vara ödmjuk inför sina behov. Slå inte bort det som omöjligt utan koppla på listen. Försöka att skapa förutsättningar för att möjliggöra att komma så nära målet som möjligt.
2. Kartlägg din faktiska sömn idag. Här tog jag hjälp av hälsoappen i iPhone för att föra lite statistik. Jag lade in tiden då jag somnade och tiden då jag steg upp och efter ett par veckor stod det klart: Jag snittade 4-6 timmar per dygn. Under dessa 4-6 timmar hinner man dessutom byta kisslakan, ta blodsockertester, behandla blodsocker, koka välling och ja ni fattar grejen. Problemet är identifierat. Det måste till mer sömn och dessutom av bättre kvalitet.
3. Planera lösningen och förankra den i verkligheten. Ja här kommer nöten. Ingen kan ju köpa sig fler timmar på dygnet, men alla kan bli lite listigare. Utgå från din tid för uppstigning. Säg att du behöver gå upp kl 6:00. Behöver du verkligen det om du planerar kläder för hela veckan under helgen och packar väskan/väskorna dagen innan? Kanske brer du frukostmackorna och laddar kaffekokaren medan du lagar middagen? En effektivare morgon kan ge dig möjlighet att ändra uppstigning till 6:30 - Magi ;) Sedan räknar du baklänges. För att få mina 10 timmar behöver jag lägga mig 20:30. Det betyder att jag borstar tänderna och kryper i pyjamas tillsammans med barnen kl 19:30. När jag läst för dem och till på köpet kommit ned i varv av att ligga och snusa i deras guldiga hårlockar så hasar jag mig in till mitt lilla näste och knoppar in. Ta något lugnande som kan hjälpa dig att somna om det behövs. Prioritera din sömn, för hela familjens skull.
Diabetesnätterna
Detta är vad vi provat oss fram till som fungerar bäst för oss och det förutsätter att man är två som delar på ansvaret. En tar natten och den andre sover ostört i ett annat rum. Den som tar natten får sova tills den vaknar. Planera med jobb om det går. Titta på olika lösningar. Det ser olika ut för alla. Man borde få komplettera med föräldraledighet, ta vab-tid på detta eller utöka vårdbidraget för att kunna möjliggöra en hållbar lösning. Har du ingen att dela ansvaret med? Det tyckte jag inte att jag hade förut även om vi bor ihop pappan och jag. Jag släppte liksom inte in honom. Det är svårt att ge ansvar på en sådan här grej, men när min man steppade upp och TOG ansvaret så gick det hur bra som helst. Har du ingen respektive att släppa in kanske du har en släkting eller vän? Att få avlastning med nattvak är så betydelsefullt - det bästa man kan ge en förälder till barn med diabetes <3 Finns det verkligen ingen så är det än viktigare att maxa antalet timmar som utgör din nattetid. Planera dessutom in tid för vila på dagen. Det är inte bara småbarn som behöver det. Dina förutsättningar utgör dina behov och har du andra förutsättningar till god sömn än vad andra har så får det konsekvenser i ork och behov. Ovanpå det så är det mycket att ha kontroll på på dagtid också.
I nästa inlägg funderar jag kring definitionen av lagom i vår dagliga diabetes kontroll.
