Forskningen går framåt och det är stora framsteg som görs nu. Det är ju alla diabetikers dröm och såklart även  drömmen hos alla föräldrar till barn som drabbats! Tänk att slippa stickas, må dåligt, ha ständig koll och framförallt slippa klumpen i magen att diabetes kan ta liv. Jag ska försöka sammanfatta den senaste tidens framsteg på ett lite mer begripligt sätt.

Doug Melton, Harvard, har två barn som båda drabbats av diabetes typ 1. Han, och många med honom, har arbetat under en väldigt lång tid och varit tvungen att börja om  igen och igen. Nu har han och hans team lyckats "bota" en mus med diabetes typ 1. Forskningen går ut på ett avancerat arbete med stamceller. Stamceller som ännu inte specialiserat sin funktion i kroppen. En grundcell, skulle man kunna säga. Stamceller anses vara en del av lösningarna på många allvarliga sjukdomar, däribland diabetes typ 1. När ett ägg befruktas består den "cellklumpen" av stamceller. Dessa har då potential att bli insulinproducerande celler, även kallade betaceller. Cellerna kan känna glukosnivåer och utsöndra insulin och de kan göra det flera gånger och kan teoretiskt sett expandera i oändlighet. Det som är problemet är diabetikerns immunförsvar. Immunförsvaret är vad som från börjat brutit ner de insulinproducerande cellerna och är programmerade att fortsätta göra så om det kommer nya betaceller. Musen var bara "botad" under några dagar. För att de inte ska brytas ned av immunsystemet vill Melton forska på en kapsel som ska skydda cellerna från angrepp.

Källa 1          Källa 2

Stella: "Godmorgon! Jag har gjort frukost"
Vi: "JAAAAA! Tack! Å vad underbart!"
Stella: "Ni är ju helt utpumpade!"

Hur gullig får man bli?!

Jo det är ju sant. Det har varit mycket konstiga värden på natten. Men det säger vi såklart inte till Stella, då fattar hon ju att det är "hennes" fel att vi är så trötta hela tiden. Hon måste tycka att vi är jättekonstiga som är så trötta jämt:) Det var en lyxfrukost som serverades en trött mamma, en trött pappa och en glad lillasyster. Macka, äppelkaka, saft och kaffe...Kan det bli bättre än såhär? Nä, jag tror inte det!

Ok, såhär är det. Stella har inte gjort något fel. Jag har inte gjort något fel. Hon fick diabetes ändå. Och diabetes typ 1 får man ÄNDÅ. Vill immunförsvaret bryta ner de insulinproducerande cellerna så GÖR dem det oavsett du äter nyttigt/onyttigt och oavsett om du tränar eller inte. Det är ditt ÖDE som bestämmer. De dömande, irriterade, besvärade blickar man som förälder kan få när man berättar att dottern har diabetes får mitt mammahjärta att värka. Den missriktade skammen kan väl Stella få slippa? Vem vet vad skillnaden är på typ 1 och 2? Gemene man tänker nog diabetes som diabetes. 
Jag har lagt min röst i namninsamlingen Type 1 & Type 2 Diabetes: STOP the confusion på change.org. Gör det du också. Tryck på knappen CHANGE här nedan så kommer du till sidan där du kan skriva under och göra din röst hörd. Ingen ska få ha fördomar om våra barn. De är så grymma!

Dåliga värden innan jag ska lägga mig, låga eller märkligt höga, är en sån downer! Under 4,5 känns inte tryggt. Under 4 blir det druvsocker och vatten ur flaska, sen test igen efter 15 minuter, om fortfarande låg blir det mer druvsocker. Om hon stigit lite fyller jag på levern med smörgås eller banan (druvsocker går direkt ut i blodet och inte via levern, därför är det också mest effektivt). Vid känning kan levern skjuta ut sitt lagrade socker. Fyller på levern för att säkra henne om hon skulle få ytterligare en känning under natten utan att jag märkte det. Sedan borstar jag hennes tänder och ger vattenflaska igen. Är sjukt rädd om hennes tänder! De är så fina och det ska de förbli! Allt ovan nämnt sker utan Stellas vetskap, hon tuggar, dricker och borstas sovandes.

Fler recept 


CHOKLADBOLLAR

Ingredienser
2 msk vatten
70 g mör choklad
150 g mandelmjöl
1-2 tsk florsocker
40 g smör, mjukt
1-2 msk starkt kaffe
2 dl kokos

Blanda mjöl och florsocker. tillsätt smöret och kladda runt. Smält smöret och häll i kaffet, tillsättblandningen i den andra blandningen. Rulla till små bollar. De är väldigt mäktiga så godast är det med små. Rulla i kokos. Sätt ev i kylen en halvtimme. Kan frysas in.

Lovat att lägga ut några recept.


TÅRTBOTTEN

Ingredienser:
4 ägg
2 dl sukrin/strösocker
1 tsk bakpulver
2 dl mjöl (brukar ta den som heter MIX från Semper)
1 msk Pofiber

Blanda mjöl och bakpulver i en skål. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Det ska vispas länge, längre än du tror. Tillsätt mjölblandning och rör om tills det precis blandat sig, inte för länge. Smöra och bröa form (ca. 24-26 cm i diameter) med hjälp av Pofiber. Häll i form och grädda i 175 grader i ca. 30 minuter. Har lätt för att bli bränd, brukar täcka med bakplåtspapper när halva tiden har gått (var snabb med luckan där så det inte blir döbakat).

Välj mellan sukrin och vanligt strösocker beroende på hur det påverkar ditt blodsocker. Sukrin i tårtbotten tycker vi fungerar bra på bs och smakar bra. 

Visst finns det dagar som likväl kunnat glömmas redan samma kväll? Barnen har stängt ner hörselverksamheten och allt går på tok bland annat av just den anledningen. På bilden har deras dåliga samvete dragit fram städprylarna för att göra mig glad igen. Bra sak: de förstår själva att de varit olydiga. Åtminstone någon tröst denna hopplösa dag... När kvällen närmar sig hade jag gärna stoppat i dem varsin macka och lagt dem tidigt för att få lite egen-tid och ro. Eller är det bara jag som går och tittar på klockan ibland och funderar på om man kan skruva fram tiden och lura dem i säng ÄNNU tidigare? De ÄR ju trötta, sådana monster skapas bara av trötthet... 
I alla fall... Lillasyster Filippa var inte på förskolan idag - vilodag efter feberhelg. Precis när jag skulle fixa lunch till henne ringde Stella och ville hem därifrån för "Filippa fick ju vara hemma". Arrrhhh... Sammanfattningsvis fick Filippa ingen lunch. DÄRFÖR hade det varit väldigt DÅLIGT av mig att stoppa i dem enbart varsin macka, men jag hade ändå gjort det och känt mig som en dålig mamma efteråt. Men tack vare diabetesen lagade jag istället mat även om all energi var borttjatad (Stellas värden blir inte bra av bara macka på kvällen). Det blev hemmagjorda glutenfria fiskpinnar (recept nedan) med potatis och sallad kvällen till ära. Med mat i magen gick glada mätta ungar och la sig och somnade på tio minuter. Tack, diabetes.

Glutenfria Fiskpinnar
3-4 personer


Du behöver:
1 Torskblock
2 ägg
2-3 dl mjöl (exempelvis Sempers MIX)
2-3 dl Finax glutenfria ströbröd

Vill man byta ut Semper-MIXen till mandelmjöl och ströbrödet mot mixade sesamfrön går det bra, men jag tycker detta blir godare. Bättre då att ta bort potatisen och enbart äta sallad till, om man vill dra ner på kolhydraterna och insulinet.


Tina torskblocken lagom mycket, det ska fortfarande vara hårt så du kan skära det som ett bröd. Skär det som ett bröd. Blir 10-20 skivor beroende på hur tunna man väljer att skära dem. Tunna är godast tycker jag. Häll upp mjöl på en tallrik, ströbröd på en tallrik och rör ihop äggen lite i en skål. Vänd pinnarna i mjölet, doppa dem i äggen, vänd dem i ströbrödet och lägg dem i gyllene bubbligt smör på pannan. Stek på ganska låg/medel värme i ca 10-15 minuter. Vänd vid fin färg. Bryt en på mitten för att kontrollera att de säkert är klara. GOTT!

Det var väldigt tyst på nedanvåningen i eftermiddags. Det bådar sällan gott när våra bus-apor är hemma. Men det kunde varit värre. De skulle överraska mig med fika<3 Åh och vad önskar väl mamma sig mest om inte en bananmacka såklart! Inte så nyttigt inte så gott, men jäkligt gulligt;)

Idag var lilla hjärtat bjuden på kalas. Jag har förstått att vissa "diabetes-barn" inte blir bjudna på kalas och det tycker jag är så himla tråkigt. Varför det? Skulle det vara för jobbigt? Vi har i alla fall tur då, för Stella blir alltid bjuden av sina fina dagis-kompisar. Det gäller kanske att ha lite tur med föräldrarna, men våra är väldigt samarbetsvilliga och öppna för att det ska funka bra för Stella. Stella har ju glutenintolerans också så jag och föräldrarna brukar stämma av på telefon några dagar innan kalaset; vad ska ätas och fikas & ska jag ta med godis till Stellas godis-påse? Det har bara uppskattats att man frågar och skapar möjligheter för att Stella ska få likvärdigt som alla andra. Idag var det tacos först, då berättade jag att de hårda skalen funkar kanon och allt annat med tacos är fritt fram. Till fika var det önskat av födelsegrisen Hedda en prinsesstårta. Jag frågade vilken färg tårtan skulle vara och om det var ok att vi bakade och tog med en bit till Stella. Sagt och gjort blev det bak i morse och Stella var världens lyckligaste :)

Nu fyller man fem år i gänget och då lämnas man ju på kalaset, inga mammor stannar kvar som förut. Det blir ju svårt med Stella med provtagningar och insulin och sötsaker. Jag måste stanna. Man kan ju upplysa värd-mamman/pappan att man gärna stannar och kanske då även passa på att erbjuda sin hjälp. Det är mycket som ska dukas av/på och städas och hållas rätt på på ett kalas så en extra vuxen är oftast varmt välkommet. Hur gör ni på kalas?