LCHF är en väldigt omtalad diet. Jag hade aldrig kunnat sätta Stella på den ens om jag velat. Vi provade en dag men hon fick höga ketoner och låga blodsockervärden redan innan lunch så det var stört omöjligt. Däremot tycker jag det är ett utmärkt komplement. Stella älskar detta grymt goda brödet till broccoli-soppa! Det innehåller bara 1 g kolhydrater per skiva! I soppan har jag potatis, broccoli, lök och Philadelphia-ost. Kokt och mixat. Eller som bröd i club sandwich! Äts med fördel som lunch innan lördagsgodiset! På så vi kan man "spä ut" måltiderna så kolhydratmängden blir mindre samtidigt som man fyller kroppen med extra nyttigheter! Perfekt! Så använder jag gärna LCHF-alternativ!

Kex är vår söta, goa lilla valp. Men ack så mycket mer. Han kommer med hopp. Hopp om en hel natts sömn. Många hela nätter och tryggare dagar. "Voff nu är du låg Stellis!" Fantastiskt vad de kan!! Nästa vecka fyller han 10 veckor, då börjar vi hans utbildning med att träffa hans och vår coach. Själva servicehund-utbildningen börjar när han fyllt året. Diabetesbiten är däremot bra att börja med direkt! Spännande:) Fortsättning följer!

Då var det dags att svara på alla frågor jag fick till Omnipod! Tack för era frågor, först och främst :) Och en ursäkt är ni värda också. Ursäkta att det tagit tid för mig att lägga upp svaren här på bloggen! Har nämligen haft fullt upp hemma eftersom vi blivit med valp. Kex heter han och är - förutom sjukt gullig - Stellas blivande diabeteshund. Men det kommer mer om det i andra upplägg! Nu till era frågor och Omnipods svar!


Vi vill verkligen ha Omnipod till vårt barn, men den är inte uppköpt i vårt landsting. Vad kan vi göra för att få den ändå?
Svar: Tyvärr är det så att den inte är uppköpt i alla landsting idag. Man kan fråga sitt diabetesteam när det är upphandling nästa gång och framföra sin önskan om att få Omnipod. Ju fler röster som hörs desto bättre. Då växer möjligheterna för att den köps upp vid nästa tillfälle. Många av er som undrar är bosatta i Skåne. Här lär det dröja. Eventuellt kan det bli en tillägsupphandling i mitten av avtalet, vilket pekar mot hösten 2015, men detta är inget som är säkert. 


Kommer nästa version av Omnipod ha kontinuerlig blodsockermätare integrerad?
Svar: Omnipod och Dexcom ska samarbeta för att det ska bli så, men detaljerna är inte klara.


Kommer nästa version av Omnipod ha integrerad ketonmätare?
Svar: Har inte hört något om ketonmätare i Omnipod. 


Vad kan man göra om man vill ha Omnipod, men landstinget man bor i inte har köpt upp den?
Svar: Man kan fråga sig om det finns några starka medicinska grunder för att få prova Omnipod. Om det finns kan det vid vissa fall bli aktuellt att ge patienten Omnipod trots att den inte köpts upp.

Gott grovt bröd utan gluten, vete och mjölk! Jättegott och grymt bra för blodsockret!

Idag var det kalas hemma hos oss! Tjejerna fyller snart år och eftersom vi får hem en busig valp snart så slog vi ihop det till ett enda brak-partaj! :)

Det är ju alltid lite klurigt hur man ska göra med sötsakerna, ska man köra ett hälsosammare alternativ och riskera att barnen totaldissar eller ska man dra safe-card och ge som det brukar ges? Stella älskar sötsaker. Bra kombo liksom... Diabetiker som älskar allt sött!! Gör era barn också det?

Jag älskar att baka och att piffa och bestämde mig för att gå all in för Stella tycker det är så underbart. Då får det bli katastrof-värden då, det är värt det. Det kan ju bli dåliga värden även om man äter bra, vissa dagar är bara "höga". Men kolla in tjejens värden! Blev ju grymt! Gav rätt så mycket insulin till tårtan. Detta gjorde att hon låg ganska pressat nedåt hela kalaset. Tror också det var jättebra att hon åt en riktigt nyttig och blodsockervänlig lunch tidigare på dagen, blev en stabil grund liksom. Kalaset var mellan 14-16 och innan kvällsmaten hade hon småätit extra godis som jag borde haft bättre koll på! Får se hur nästa test blir, ibland kan sötsaker visa sig flera timmar efter på värdena.

Det som jag ändrade i recepten var att jag bytte ut socker mot sukrin i tårtbotten och chokladbollarna gjorde jag på mandelmjöl, smält choklad, boveteflingor och smör.

Update...

Verkar lugnt med efterdyningar:

Ja, man springer ju en del till Apoteket...

Och en hel del tid går åt till att hålla koll på alla prylar som måste finnas hemma. Alla prylar måste finnas på recept också så man smidigt kan hämta ut när det är dags att fylla på. Vi försöker planera så vi bara går till Apoteket två ggr i månaden. Men det är oftast något man glömt ändå, eller som oväntat tar slut. Då får man svänga dit igen, man kan ju vägen ;)

Men tänk så bra man mår när barnen mår bra :)

Imorgon träffar jag Camilla från Omnipod! Då blir det frågestund:)Undrar ni något om denna slangfria badvänliga insulinpump? Skriv som kommentar nedan eller på Facebook. Passa på!

Idag var vi och hälsade på vår nya familjemedlem Kex! Kexet är en cockerpoo-valp som flyttar hem till oss om en vecka. Åh som vi längtar! Han är en gullig liten buskille nu som har en grymt härlig karriär framför sig! Han ska nämligen tränas till att bli mer en "bara" en familjemedlem och bästa vän - han ska bli Stellas livvakt i form av hennes diabeteshund.

En diabeteshund tränas att känna sin mattes/husses dofter vid höga och låga blodsockervärden. Hunden larmar då och uppmärksammar så vi kan ta blodsockertest och ge insulin eller druvsocker. Vi hoppas att han kommer gilla sitt jobb så pass mycket att vi till exempel slipper ställa klockan på nätterna för att ta test. Istället minimeras "nattvaket" till att bara gå upp och ta test när det behövs. Läs mer här.

Att hitta rätt hund har krävt mycket arbete. Vi har rådfrågat många, bl a Service- och signalhundsförbundet och en kvinna som arbetar med att utbilda just diabeteshundar. Denna kvinna kommer hjälpa oss med den specifika träning som krävs för att utbilda en diabeteshund. Samtidigt kommer han gå de vanliga kurserna som börjar med valpkurs när han är tolv veckor. Man säger att diabetes-träningen startar när hunden blir ett år och tar minst ett år. Det är dock väldigt bra att börja direkt när man kommer hem och därför kommer diabetes-coachen komma hit redan efter någon vecka. Detta för att hundar tenderar visa signaler på att alarmera redan som valp. Detta misstolkas lätt av ett ovant öga och man kanske förmanar hundens beteende. "Nej, inte hoppa", "Nej, inte bita i örat". Detta kan senare bli svårare att locka tillbaka hunden att larma på. "Ok den doften får jag inte agera på" tänker hunden.

Det ska bli väldigt spännande att se hur Kex tar sig an utmaningen! Vi ska göra vårt yttersta för att han ska älska sitt liv och sitt nya jobb!

Stella fick nog idag. "Jag vill aldrig ta test mer. Jag hatar det. Jag ska kasta mina mätsaker." 
"Varför tycker det är jobbigt?" frågade jag.
"För det är jobbigt, jag måste stå och vänta. Och det är jobbigt."
Tänkte att jag måste be dagis om att inte låta testerna ta upp någon tid för Stella. Hon behöver ju inte stå och vänta på nånting, testernas kan tas i förbifarten där som hemma. Allt som kan göra det mindre jobbigt liksom...
"Är du förbannad?" undrade jag för att få henne att fokusera på sina känslor och erkänna dem istället för att bara gröta runt i dem och inte hitta ut.
"Jag är SKITFÖRBANNAD!" morrade hon.
Bra, klart hon är. Vem hade inte blivit det ibland? Jag fick syn på en ganska tung ved-bit som låg en bit bort.
"Ta den där och kasta den så den går i tusen bitar" föreslog jag och pekade mot ved-biten.
Hon tog upp den och tjongade iväg den med all sin ilskas kraft. Stark brud, tänkte jag. Det här måste ut, alltihop.
"Bra" sa jag. "Gör om det och skrik det högsta du kan samtidigt". 
Efter några gånger sa hon: "Nu vill jag springa ett varv runt huset, sen vill jag åka hem och bada."
"Låter bra" sa jag. 
De bubblande hat-känslor verkade bortflugna när vi satte oss i bilen och det var ju skönt att vi kunde få ut dem, sådan energi vill vi inte gå och bära på. Slå dig loss, slå dig fri - som de sjunger i vackra Frost-låten.

Hur brukar ni hantera liknande känslor?

Måtte de bli klara snart med sina utvecklingar av glukos-monitorer. Tänk att vara tvungen att ta test 8-15 gånger per dygn. Tänk att slippa ta test! Väntar med spänning. Hört rykten om att iWatch ska vara färdig under 2014. De väntar på godkännande av FDA vilket känns hoppfullt!

Funderar kring oron som vi föräldrar till barn med diabetes typ 1 ständigt bär på. Som vi på något ofattbart sätt vänjer oss vid. Den är verkligen något unikt. Oron föddes den dag du upplevde att ditt barn inte var odödligt, det var istället i ständig fara. Dag som natt hamnade barnets öde i dina händer. Skulle det överleva eller skulle inatt bli DEN natten? För det kan ju hända. Att de dör av för lågt blodsocker. "Dead in bed" kallas det t o m. "Det är väldigt ovanligt" säger läkarna till en sömnlös kämpande mor. Men det finns en risk! Och hade det varit läkarens barn så kan jag slå vad om att denne hade ställt minst ett alarm varje natt och stegat upp och tagit det där testet "för säkerhets skull". Dag som natt än idag hugger det plötsligt till, isande i min mage, andas hon?! Drömmar om hur hon skulle se ut när jag hittar henne livlös i sin säng för att jag misslyckats. Misslyckats för att jag sovit igenom väckarklockan som vrålat sitt "GÅ UPP OCH TA TEST!!!!".

Jag vet att alla inte tar test på natten. Det enda jag kan säga om det är att på Stella går det inte att inte ta. Hon kan ha 2 ena natten 7 andra natten och 13 tredje... 

Att ta natt-test eller inte är inte vad det handlar om ändå. Det handlar om oron. Detta är min oro, du har bär en annan och han en tredje. Alla har sin oro inför de olika faror som diabetesen utgör. Det som gör den unik är att den är ständig och den rör ditt barns hälsa, liv, välbefinnande. Ganska tunga bitar. Det första året var jag i en ständig adrenalin-topp kändes det som, jag kunde inte slappna av ens när jag sov. 

Man kan dela detta med sina vänner, lasta av sig. Prata, gråta, dela med sig. Vissa dagar känns det lätt och man tänker "såhär är det och sköter vi detta rätt så kommer troligtvis allt att gå bra". Efter en tid med sjukdomen, jag skulle kunna säga ungefär ett år, börjar det kännas lätt oftare. Efter två år hos oss kändes det lätt nästan jämt. Men vissa dagar blir det där "troligtvis" tungt som bly. "Varför och fan och tänk om" snurrar mycket då. Prata med en vän då är trevligt men det kan också bli väldigt frustrerande. Sen träffar man en familj som har ett eget diabetesbarn. Man kan tänka att man har mycket diabetes-snack då, mycket ångest att dela, mycket sorg att hantera. Men faktum blev för oss att det bara känns skönt. Frustration skräms bort av igenkänningens makt. Vi behöver inte prata om det. Vi vet att de vet att vi vet. Vi som vet vet. Ingen annan kommer någonsin att veta.