Så många har bekymmer med barnpassning och att lämna över ansvaret. Vissa av oss har turen att familj och vänner vågar ta tester och vill lära sig. Vissa av oss har inte den turen och det kan kännas väldigt tungt. De första två åren med diabetes bodde vi utomlands. Även om familjen ville hjälpa (tack<3) så var de så långt borta och det kostade lika mycket pengar som planering. Det är ju det "problemfria" man eftersträvar. Att mormor kan hämta Stella på dagis en dag om det skulle köra ihop sig på jobbet.
Jag tänker såhär:
Vi kan gruppera oss. Stötta varandra. Ni som vill vara en del av en grupp kan skriva kön, ålder och län här i kommentar-fältet eller som ni brukar göra: kommentera under länken på Facebook. Sen pusslar vi ihop det! Om kommentarerna blir många sätter jag ihop informationen till en fil och laddar upp. Samtliga i gruppen kan ses. Eller så kan man stämma träff med en familj i taget. De barn som klickar med varandra kan börja ses hos varandra. Funkar det fortsatt bra kan övernattning komma på tal. Jag hade inte haft några som helst problem med att ha ett "diabetes-barn" till här.
Hur behövligt/realistiskt är detta? Finns det många som har det behovet? Det är iaf uppfattningen jag får när jag läser i facebook-gruppen.
