I morse blev det ambulans till sjukan. Det blir sällan långtråkigt med diabetes... Stella var hungrig i morse och beställde fyra mackor. Hon fick insulin som vanligt och började äta. Efter en macka är hon "mätt". Detta händer liksom inte. Klockan var sju på morgonen och jag skulle precis åka till jobbet. Vi trugade och provade men det var tvästopp. Stella ville inte äta. Trodde först att hon försökte lura till sig något godare men såg sedan på henne att något inte stod rätt till. 30 minuter sedan bolus. Tittar på CGM:en 4,8 och pil snett ned. Tar blodsockertest; 3,8. "Om en halvtimme kommer kulmen av insulindosen", tänkte jag. "Den kommer jag aldrig kunna mota om hon inget äter." Sänkte basalen med -80% i 1h. Förklarade för henne att hon behöver ha i sig lite druvsocker nu. Kände lite panik. Såg att Stella såg det. Kontrollerade att glucagonsprutan låg i mätväskan. Tror ni den gjorde det? Den finns alltid i hennes mätväska. På de 4,5 år Stella haft diabetes har jag aldrig funderat på att använda den och så idag när jag vill försäkra mig om backupen i värsta scenariot så ligger den inte där. Fan. 112. Ambulans in. 3,4 nu. Pil ned. 38,4 graders feber. Sänkte basalen med -30% i en timme. Vågade inte strypa mer i basalen pga risken för ketoner. Hon får ketoner så äckligt snabbt. En dextrosol fick hon i sig i ambulansen. Framme på sjukhuset låg hon stadigt runt 6 mmol. Helt overkligt att hon inte blev lägre. Kan det ha varit stresspåslaget? Fast då borde hon väl haft höga värden senare, och jättehög har hon inte varit. Ibland fattar man ingenting. På sjukhuset drack hon en saft och var pigg. Vi åkte hem och trollade i henne 2 vita rostmackor med Nutella. Gav en tredjedel av dosen och det landade perfekt. Vad händer? Magsjuka på gång? Vi avvaktar och ser. Är försiktiga med insulindoserna, äter lite + ofta och Stella får stanna hemma från skolan imorgon också.
